Vakendrömmar

Mycket är skit just nu. Jag kämpar på alla möjliga många fronter men jag är beslutsam att göra det jag kan för mig själv och för att också världen ska bli lite bättre. Insikter ger nya utsikter. Jag är inte samma människa jag var som för 15-20 år sedan. Eller ens för 10 år sedan. Mycket vatten har runnit under broarna, men jag har också lärt mig mycket om mig själv och den jag var. Erfarenheter att ta med i den där ryggsäcken framöver. Erfarenheter som gjort mig mer beslutsam om var jag står politiskt. För mig är jorden vi bor på och planeten det viktigaste. Utan den har vi ju inget liv. Att vara grön (mp) idag är för mig en självklarhet. Att solidarisera sig med djuren, naturen och alla vi som delar den här planeten. ❤

Jag önskar jag kunde delta fullt ut. Engagera mig fysiskt, gå på möten IRL, gå på kongress, osv. Men psykiskt fixar jag inte det. Jag får fortfarande så otroligt svåra panikattacker, är fortfarande otroligt hjärntrött, klarar inte av för många intryck. Men jag gör det lilla jag kan. Deltar på nätet, Twittrar/X:ar, skriver, tycker, tänker. Att bara stå upp för mig själv och mina åsikter. Jag hoppas hela tiden jag ska bli bättre fysiskt och psykiskt, men kanske är det här så bra som det kan bli. As good as it gets. Jag får kanske acceptera det. Men det jag kan göra ska jag försöka göra, så långt jag mäktar med. ❤

Men: Jag saknar den sociala biten något så enormt. För jag är egentligen en social människa som trivs bland andra och i diskussioner.

Men vi får se vad som blir.